Alla var där

Åke Eriksson utsågs av vänsterpartiet i Nacka att åka till den stora partisamlingen den 4 december 2004

Partisamlingen kallades rådslag men var snarare en manifestation. Partisekreteraren Pernilla Zethraeus höll ett inledningstal där hon bland annat berättade att partiet nu ska få ett debattforum på hemsidan. Jaha, tänkte jag. Det har varit tekniskt möjligt i tio år, men det blir angeläget först när Vägval vänster dyker upp på nätet.

Sedan fick alla tre minuters talartid. De som ställde frågor till eller pekade ut någon person blev tillsagda av ordföranden att det var olämpligt eftersom det inte fanns tid för repliker. Vi var en från varje partiförening i landet och många hade fått i uppdrag hemifrån att uttala stöd för Lars Ohly som partiordförande.

Kamrater var uppe i talarstolen och förklarade att de var kommunister, andra att de inte var det. Många tyckte att det var olämpligt av Lars Ohly att kalla sig kommunist när det parti han leder inte gör det.

Efter ett tag kändes det som att titta på reklamen i teve, alla de här treminuterssnuttarna som vällde fram. De flesta var väl förberedda och uttryckte klara åsikter, men eftersom det aldrig blev något meningsutbyte kom vi aldrig djupare i frågorna.

Efter lunchen gick vi till gruppdiskussioner. Det var noga förberett. Vi fick ett papper med en massa detaljerade frågor som partistyrelsen ville ha svar på. Allt handlade om vad vi ska satsa på för frågor i nästa valrörelse.

En kamrat sa att nu ska vi vara som en stor orkester och Lars Ohly ska vara dirigenten. Han fick genast mothugg och jag fick medhåll när jag föreslog jazzbandet som bättre modell.

Annars var som sagt hela diskussionen instyrd på nästa val. Nästan alla i gruppen var kommunalpolitiker. Ett intressant tips fick jag med mig hem: Man kan hålla kommunala gruppens möten öppet ute på någon kommunal arbetsplats och kombinera med studiebesök. Det fungerar i Småland.

Efter gruppdiskussionerna (i de allför stora grupperna) var det dags för fortsättningen på treminutersparaden. Nästan alla som begärt ordet hann få det innan det var dags för Lars Ohlys avslutande tal. I det talet sträckte han ut en hand även till de argaste kritikerna.

Artikeln publicerades av

Åke Eriksson, v

Nacka