Valfrihetens dilemma

Stoppa privatiseringarna och satsa istället resurserna på att garantera bra och likvärdig service inom skola, vård och omsorg till låg kostnad!

Att kunna välja när det går att ändra sig, utan att konsekvenserna blir alltför kännbara, är en rättighet. Man kan köpa ett par strumpor, prova dem och sedan köpa en annan sort om man inte är nöjd. Många gånger kan det vara bra och värdefullt att kunna välja. Men när det handlar om viktiga och avgörande frågor är det ofta viktigare att man kan vara säker på att kvalitén är god i alla de val som finns. Om man upptäcker efter ett par år att så inte är fallet i den skola man valt åt sina barn kan man inte vrida klockan tillbaka och börja om från början i en annan skola. Om man placerat sin gamla, sjuka mamma på ett äldreboende där man efter en, kanske ganska lång, tid upptäcker att den utlovade kvalitén inte hålls kan man inte backa tiden och pröva något annat istället. Det är ju precis det man i många fall skulle behöva kunna som en följd av privatiseringarna! Kvalitén är ojämn, alla ”anordnare” håller inte vad de lovar och de har blivit så många att det kan gå flera år av missförhållanden innan någon hinner kontrollera. Anordnarens tillstånd kan visserligen dras in men sällan sker det omedelbart och man kan i vilket fall som helst inte ge tillbaka några år av livet till dem som drabbats. Men förstås – man kan ju alltid säga att människor får skylla sig själva för att de valt fel. Här har vi till och med arvsynd; barnen får ta konsekvenserna av föräldrarnas val när det gäller barnomsorg och skola.

En annan effekt av privatiseringarna och kundvalen har blivit att kostnaderna skjuter i höjden. Det behövs en administrativ apparat som sköter valen och övervakningen. Ska det finnas valfrihet så måste det finnas överkapacitet annars ska man ha en förfärlig tur med att utbudet exakt matchar efterfrågan. Överkapacitet kostar och måste betalas antingen med höjda skatter och avgifter eller med nedskärningar i verksamheten. Nedskärningar medför nästan alltid försämrad kvalité. Att sedan de flesta undersökningar visar att många är nöjda ligger inbyggt i systemet; man är mera benägen att vara nöjd med något man själv valt eftersom det innebär att man ju gjort ett felaktigt val om man inte är nöjd!
Det finns heller knappast en privat anordnare som vill driva verksamhet utan vinstintresse. Då måste ju vinsten, i likhet med resten av pengarna, komma från skatteintäkter (om det inte handlar om helt och hållet avgiftsfinansierad verksamhet). I Nacka finns ytterligare en paradox. Man vill ge stressade småbarnsföräldrar möjligheten till subventionerad städhjälp. Subventionen skulle komma från  skattepengar som betalas av alla, även av dem som inte valt eller utnyttjar den verksamhet, i det här fallet städhjälpen, som pengarna går till. Man tvingas alltså betala ett privat företags vinst fast man inte köper något av dem.

Vi ska  göra alltfler val och är det något som tar tid så är det väl att sätta sig in i alla villkor och förändringar när det gäller elbolag, telebolag, pensionsfonder, barntillsyn, skola, sjukvård och så vidare. Nog skulle det många gånger vara bättre om man visste att man fick bästa möjliga service till lägsta möjliga kostnad och dessutom slippa oron för att man gjort fel val, något som kan vara nog så stressande.
Nej, stoppa privatiseringarna och satsa istället resurserna på att garantera bra och likvärdig service inom skola, vård och omsorg till låg kostnad!
Sluta reducera oss till kunder som bara köper en vara eller en tjänst och i övrigt inte har något värde – vi vill fortsätta att vara medborgare med rättigheter och skyldigheter!

Artikeln publicerades av

Agneta Johansson, v

Nacka