Ordningsbetyg – till vilken nytta?
Den borgerliga majoriteten i Stockholm har bestämt att man ska få arbetsro och disciplin i skolorna genom att ge eleverna ordningsbetyg. Men är det rätt medicin? Är det inte som att ge samma piller till alla sjuka, oavsett sjukdom, och hoppas på att någon blir frisk?
Det stämmer att vi har en del stökiga elever i skolorna. Det stämmer också att alla skulle må bra av mera arbetsro. Det som inte stämmer är att vi kan lösa det genom att återinföra ordningsbetygen. Det är att söka enkla lösningar på svåra problem!
Om vi ska hitta lösningar måste vi fundera över orsakerna till problemen – precis som doktorn som måste ta reda på vilken sjukdom en person har innan han ordinerar medicin. Vad är då anledningen till att vi inte har arbetsro i skolan? Vilka elever är det egentligen vi kallar stökiga? Alla kan vara lite stökiga någon gång men de elever som kommer från välfungerande hem och som man inte ganska snabbt och relativt enkelt kommer tillrätta med är MYCKET få! De som vi betraktar som stökiga har nästan alltid ett, eller flera, av följande problem:
1. Egna, mer eller mindre svåra, psykiska problem.
2. Föräldrar med psykiska problem eller missbruk
3. Svårigheter att ”hänga med” i skolämnena med påföljd att de
måste få märkas på något annat sätt.
4. Understimulans – de har så stora behov av särskilda insatser
att en ensam lärare i en grupp på 25-30 elever omöjligt kan
tillgodose dem.
5. Utsatta för mobbing eller andra problem med sina
kamratrelationer.
Mot den bakgrunden inser man att ordningsbetyg inte löser några problem. Det här är elever med en självbild som säger att de inte duger. Uttrycket ”hellre negativ uppmärksamhet än ingen uppmärksamhet” stämmer mycket väl in på dem. Det som behövs är fler vuxna i skolan. Vuxna som kan finnas till hands i alla möjliga situationer. Det kan handla om att hjälpa till med studierna, vara ute bland eleverna på raster och ta tag i saker som händer då eller bara som det ”vuxenstöd” som kanske inte finns någon annanstans och som ger råd, hjälp och uppmuntran. Skolan behöver resurser så att man kan ha regelbundna kontakter med sociala myndigheter och de sociala myndigheterna behöver resurser så att de kan stödja föräldrar som inte själva förmår ta hand om sina barn fullt ut.
De här eleverna behöver inte ett betyg som bekräftar det de redan vet! För vet gör de! Något annat är inte möjligt eftersom de får åtskilliga tillsägelser varje dag. Problemet är att de inte förmår göra något åt det. Att ”straffa” med sänkt ordningsbetyg gör det inte lättare för dem att ändra sitt beteende. Oftast upplever de att hur de än gör kommer det inte att räcka till. Inga betyg i världen kan göra oroliga – ofta olyckliga – barn/ungdomar till harmoniska och lugna individer.
Agneta Johansson, v
erättare i kommunfullmäktige, Nacka