I höst ska Nacka kommun genomföra Wall street, en internationell muralmålningsfestival om gatukonst. Festivalen har tydligt tagit ställning mot graffiti och definierat vad målningarna på festivalen får och inte får uttrycka. Mats Gerdau, M, kallar graffiti för konfliktsökande och provokativ, och menar att det är majoriteten som bestämmer.

Trots att Mats Gerdau inte har gjort sig ett namn som kulturvetare, tar han som kommunstyrelsens ordförande, sig rätten att bedöma vad som är god och skadlig kultur. Här överskrider han sina befogenheter.

I de nationella kulturpolitiska målen står: ”Kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund. Alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet. Kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling.” Detta står i kontrast mot de regler, den så kallade DNA-koden, som Nacka kommun satt upp för delaktighet i Wall street. Ser man kultur som en avgörande del av demokratin måste man protestera mot Nackas godtyckliga och exkluderande hållning till alla former av konstnärliga uttryck. Inte bara graffiti.

Ett samhälle där majoriteten tar sig makt att styra över andra gruppers kulturyttringar är inte demokratiskt. Det är auktoritärt. Se vad som sker i länder som Polen och Ungern, där demokratiskt valda högerledare flyttar fram sina positioner och yttrandefriheten inskränks. Vi vill inte se en sådan utveckling här.

Vänsterpartiet förstår att vägen fram ibland kan vara krokig. Om man sedan 1970-talet varit motståndare till en av världens största och folkligaste konstformer kan man bli nervös när byggherrarna i kommunen gör en beställning på en festival med gatukonst. Principen om armlängds avstånd gäller dock alla konstformer. Det finns fortfarande möjlighet att ta ett steg tillbaka och ta bort DNA-koden. Kanske även upplåta en öppen vägg, som vilken demokrativärnande Nackabo som helst skulle gjort.