Vår nya regering visade sig bestå av minst tre personer som inte betalat lagstadgade avgifter för offentliga tjänster som de utnyttjat eller som brutit mot svenska lag genom att anlita så kallad svart arbetskraft.

 

I aktuellt den 11/10 redovisas att vår nytillträdda handelsminister anlitat ”svartjobbare”.  Anledningen var att familjen inte hade råd (!) att betala arbetsgivaravgifter för sin barnflicka eftersom deras inkomst bara var 144.000 kronor i månaden! Statsministern (eller var det kanske utrikesministern?) sade att vi har ett skattesystem som gör det svårt för familjer att vara jämställda – kvinnor har inte råd att förvärvsarbeta om man ska betala arbetsgivaravgifter för sin barnflicka! (Va – ska inte den välavlönade mannen vara med och betala???)

Detta skulle vara anledningen till den ”svarta” hemhjälpen. Tro det den som vill! Och om det nu, mot förmodan, är på det viset hjälper det väl knappast att ge skatterabatter för att människor med normala inkomster ska ha råd med ”vit” hemhjälp (3.000 kronor i månaden som det talats om kräver ju då fortfarande en inkomst på minst 141.000 kronor i månaden)?!

Att man sedan, genom att inte betala de avgifter man är skyldig att betala till staten, faktiskt stjäl från oss alla, det undviker ministrarna att kommentera. Vem får man stjäla ifrån och hur mycket innan man betraktar det som ett brott?

Vem minns inte Mona Sahlins chokladbit? Då var det en stor katastrof att hon handlat med fel kort och alltså i praktiken stulit 20 kronor eller så från svenska folket. Nu vill jag inte försvara Mona Sahlins handlande utan bara peka på dubbelmoralen.

Skulle nämnda ministrar försvara någon som snattat i affärer även om det rör sig om betydligt mindre summor? Kan inte den som gjort det i så fall hävda att han eller hon tyckte sig behöva varorna men att de var för dyra att köpa? T ex en snattare med en månadsinkomst på 10.000 kronor som har stulit mat för ett par hundra. Eller, för all del, en student som stulit en kursbok i bokhandeln för att hon eller han haft svårt att klara månadens utgifter (inkomsten av studiemedel är runt 7.500 kronor i månaden och böckerna kostar minst en tusenlapp varje månad)?

Man kan fråga sig vad som är moraliskt eller omoraliskt… Och hur ska man kunna förbättra svenska folkets skattemoral genom att bortförklara skattesmitandet i de egna leden… Tror man på allvar att det finns någon automatik i att skattemoralen blir bättre om skatterna blir lägre? Då stjäl man ju inte så mycket om man skattefuskar så då är det ju ett mindre brott eller…?

Agneta Johansson, v

Uppdaterades: 12 okt 2006